Vem, vad & hur?
Under tiden de nya detaljplanerna tas fram för Grönhögen är det värt att fundera på
- vem vill vi bjuda in att flytta hit? Vilka målgrupper har möjlighet och resurser?
- vad de vill bygga? Hur vill de bo? Vad behöver de för att driva företag?
- hur fångar vi upp intressenter? Vilka är de? Var hittar vi dem?
Markägarna behöver ha ett visst underlag för att veta hur detaljplanerna ska utformas. I en perfekt värld skapas en intresselista, med specifika önskemål med budget. Det kanske inte är så svårt om vi hjälps åt. Här några idéer. Låt oss börja med hur.
HUR De mest sannolika att flytta hit är de som redan kommer som besökare. I boken Rädda Sydöland kan vi läsa att minst 400 000 besöker Ottenby varje år. De flesta passerar säkerligen Grönhögen. Hur kan vi informera att här planeras för bostäder och verksamheter? Varför inte en skylt, vid hörnet mitt emot Kvarnen? Och så en lapp på ICA förstås.
Det är relativt enkelt att skapa ett intresseformulär på nätet där man fångar upp eventuella inflyttare. Frågorna kan utformas specifikt om typ av boende, storlek, tomt, behov, prisnivå med mera. Dels ger det markägarna planeringsverktyg, dels kortar det processen när detaljplanerna är klara. Då är det bara att sätta igång själva byggprocessen.
VEM Vilka målgrupper har möjlighet och resurser att flytta till Grönhögen?
- 50+ golfare och naturälskare med egen inkomst är så att säga den lägst hängande frukten
- de som annars funderat på att flytta utomlands – flytta till Sveriges Provence i stället
- de bredbandsuppkopplade där verksamheten drivs till stor del via nätet
- entreprenörer och företagare
- IT och teknik utvecklare, kreatörer
- mitt i livet när barnen utflugna, dags att våga satsa på eget företagande
- återhämtningsbranschen & besöksnäringen
- med ett ändrat befolkningsunderlag behöver de lokala företagen fler anställda: städ, trädgård, bygg med mera
Någon som redan varit här som besökare eller deltidsboende har nog lättast att anpassa sig till livet på landet med äkta bykänsla. Har man bott på mindre ort är nog steget kortare än för någon som bott i storstad.
VAD behövs? Via intresseanmälan går det att få ett mer specifikt underlag. Lite samlad input från diverse branschkunniga. Lättast att sälja är redan befintliga hus, dvs den äldre bebyggelsen i Grönhögen. Det utbudet är försvinnande litet.
Idag är det ingen som bygger på spekulation när det ska byggas nytt. För nybyggnation är det vanligast att kunden köper tomt och därefter väljer hus och byggentreprenör. Bostadsrätter lägger exploatören ut skiss och planer, när tillräckligt många tecknat avtal kan bygget komma igång.
Tomtstorlek 600 – 1000 kvm, med byggrätt upp till 250 kvm. Möjlighet att kombinera bo/verksamhet eller hyra ut den del. Parhus kan vara intressanta. Plats att expandera från deltidsboende till permanentboende med verksamhet.
Små tomter med hus upp till 100 kvm, så kallat generationsboende, för den som vill flytta från stor villa och trädgård, men ändå ha eget boende.
Gemensamhetsboende som utvecklats via studiecirklarna genom Södra Möckleby sockenförening. I Grönhögen vill man bygga på en tomt mellan ruinen och lekplatsen på Nybovägen. 8-12 hyresrätter, 2:or och 3:or med gemensamma sällskapsutrymmen.
Bostadsrätter har inte tidigare byggts i Grönhögen, en outforskad möjlighet med potential. Personligen känns ett Bovieran med palmer malplacerad härnere, konceptet bygger på att ha nära till det kommersiella utbutet. Bostadsrätter går att utforma på många sätt som skulle passa in i Grönhögen.
Hyresrätter. MBAB planerar bygga en länga till på Nybovägen 14 med 4 lägenheter. När är ännu inte bestämt. Hyreskön är återigen kort, i somras låg väntetiden på 10 dagar på köplats 4. Mellan gemensamhetsboendet och en länga till lär behovet av hyresrätter vara mättad för lång tid framöver.
Många vill bo i markplan. Det byggs mest enplansvillor idag. 1-1/2 plans villor väljs ofta av den expanderande barnfamiljen, där man kan göra klart övervåningen allt eftersom familjen växer. Tvåplanshus byggs gärna där man vill ta vara på utsikten, eller behöver utrymmet för egen verksamhet. På sikt behöver vi tänka att unga flyttar in och det blir en ny generation i Grönhögen. Man behöver även tänka på hur man gör det möjligt för ungdomarna att bo kvar där de växt upp.
Det du föreslår är bra. Det rör på sig i Grönhögen och du skissar ett “varierat bostadsutbud”, vilket jag uppskattar.
Hur man får folk intresserade? Jag tror som du på enkla marknadsföringsmetoder för all slags utveckling. Boken Gerillaföretagaren blev en ögonöppnare för mig för länge sen. Den lärde mig att det vissa la en miljon på kunde gerillaföretagaren uppnå för en hundralapp. En enkel tydlig skylt vid vägen kan många gånger räcka långt. En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?
Nu till det som oroar mig en smula: Alla slags “urval”. Vi bor i ett land som är på väg att slitas isär. Med nuvarande politik kommer denna utveckling att fortsätta av det enkla skälet att pengarna styr och att de fattigare blir fattigare och de rika rikare. Denna utveckling går med automatik, liksom städernas tillväxt och glesbygdens kräftgång. Riskerna med urval är uppenbara: Man stöttar en viss grupp människor och ger kalla handen åt andra. För att styra så enormt komplexa frågor som samhällsbyggen har vi politiker, socionomer, arkitekter, specialister, forskare. Men dagens politiker ser ofta inte längre än till morgondagens eftermiddagsfika. Man vill visa upp resultat, blända med vackra diagram på möten, projicera svarta självgoda kurvor som lyfter mot skyn i jämn och fin ballistisk bana.
Jag vet inte mycket om Grönhögen men tror att byn sannolikt var en lugn by för bönder med hamn för fiskare, skeppare och små rederier. Ytongfabriken blev ett hjärta. Sen anlades golfbanan och andra typer av människor flyttade in. Ytligt sett kan Grönhögen kanske snart betraktas som ett överklasställe, speciellt om man väger in vissa drömmar om exklusiva boenden, tillgängliga endast för rika personer, ofta med “lyckade bostadskarriärer” bakom sig.
Jag vet inte hur tankarna går hos de “förändringsaktiva” i byn, men om man leker med tanken att man river Ytongkåken och bygger lyxbostäder där och flotta villor överallt i byn där det går att bygga flotta villor och alla tomter säljs ut i ett nafs och Grönhögen blir en lyxens oas i stället för den enkla by den tidigare var…
Skulle det vara så lyckat – på sikt? Blir livet intressant i en by dit det endast flyttar rika 50-åriga golfspelare för att föryngra kåren 70+ och 80+golfare? Ja, jag vet att frågan är extremt tillspetsad, men den håller. Vem vill bo i en by med endast konstnärer, endast greker, endast IT-människor, endast golfspelare, endast kleptomaner, endast vänsterhänta?
Min egen erfarenhet är att “välvilliga förändringar” kan genomföras blixtsnabbt – men bara vända på polerna. Det som tidigare var fel i väster blev i stället fel i öster. Jag växte upp i ett mycket enkelt radhusområde på Lidingö. De boende där har format mig för livet. Där fanns alla typer av människor, öden, ekonomier. Där var intressant att leva. Andra ställen på ön var typiska fattigområden, så fattiga att ingen skulle tro om jag berättade detaljer. Fattigområdena var inte roliga. Men tiderna förändras. Dessa generande områden “byggdes bort” och i dem bor i dag en iögonenfallande överklass med egna butiker, egna hamnar med superlyxbåtar för miljarder. Samma sak har hänt med Söder i Stockholm. Jag stortrivdes där i min ungdom, nu har lyxbyggen på vissa ställen format en ytlig stadsdel utan tidigare charm.
Därför: Man bör nog alltid försöka se längre än till morgondagens eftermiddagskaffe… Mångfald är roligare än enfald.
Det du föreslår är bra. Det rör på sig i Grönhögen och du skissar ett “varierat bostadsutbud”, vilket jag uppskattar.
Hur man får folk intresserade? Jag tror som du på enkla marknadsföringsmetoder för all slags utveckling. Boken Gerillaföretagaren blev en ögonöppnare för mig för länge sen. Den lärde mig att det vissa la en miljon på kunde gerillaföretagaren uppnå för en hundralapp. En enkel tydlig skylt vid vägen kan många gånger räcka långt. En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?
Nu till det som oroar mig en smula: Alla slags “urval”. Vi bor i ett land som är på väg att slitas isär. Med nuvarande politik kommer denna utveckling att fortsätta av det enkla skälet att pengarna styr och att de fattigare blir fattigare och de rika rikare. Denna utveckling går med automatik, liksom städernas tillväxt och glesbygdens kräftgång. Riskerna med urval är uppenbara: Man stöttar en viss grupp människor och ger kalla handen åt andra. För att styra så enormt komplexa frågor som samhällsbyggen har vi politiker, socionomer, arkitekter, specialister, forskare. Men dagens politiker ser ofta inte längre än till morgondagens eftermiddagsfika. Man vill visa upp resultat, blända med vackra diagram på möten, projicera svarta självgoda kurvor som lyfter mot skyn i jämn och fin ballistisk bana.
Jag vet inte mycket om Grönhögen men tror att byn sannolikt var en lugn by för bönder med hamn för fiskare, skeppare och små rederier. Ytongfabriken blev ett hjärta. Sen anlades golfbanan och andra typer av människor flyttade in. Ytligt sett kan Grönhögen kanske snart betraktas som ett överklasställe, speciellt om man väger in vissa drömmar om exklusiva boenden, tillgängliga endast för rika personer, ofta med “lyckade bostadskarriärer” bakom sig.
Jag vet inte hur tankarna går hos de “förändringsaktiva” i byn, men om man leker med tanken att man river Ytongkåken och bygger lyxbostäder där och flotta villor överallt i byn där det går att bygga flotta villor och alla tomter säljs ut i ett nafs och Grönhögen blir en lyxens oas i stället för den enkla by den tidigare var…
Skulle det vara så lyckat – på sikt? Blir livet intressant i en by dit det endast flyttar rika 50-åriga golfspelare för att föryngra kåren 70+ och 80+golfare? Ja, jag vet att frågan är extremt tillspetsad, men den håller. Vem vill bo i en by med endast konstnärer, endast greker, endast IT-människor, endast golfspelare, endast kleptomaner, endast vänsterhänta?
Min egen erfarenhet är att “välvilliga förändringar” kan genomföras blixtsnabbt – men bara vända på polerna. Det som tidigare var fel i väster blev i stället fel i öster. Jag växte upp i ett mycket enkelt radhusområde på Lidingö. De boende där har format mig för livet. Där fanns alla typer av människor, öden, ekonomier. Där var intressant att leva. Andra ställen på ön var typiska fattigområden, så fattiga att ingen skulle tro om jag berättade detaljer. Fattigområdena var inte roliga. Men tiderna förändras. Dessa generande områden “byggdes bort” och i dem bor i dag en iögonenfallande överklass med egna butiker, egna hamnar med superlyxbåtar för miljarder. Samma sak har hänt med Söder i Stockholm. Jag stortrivdes där i min ungdom, nu har lyxbyggen på vissa ställen format en ytlig stadsdel utan tidigare charm.
Därför: Man bör nog alltid försöka se längre än till morgondagens eftermiddagskaffe… Mångfald är roligare än enfald.
Det du föreslår är bra. Det rör på sig i Grönhögen och du skissar ett “varierat bostadsutbud”, vilket jag uppskattar.
Hur man får folk intresserade? Jag tror som du på enkla marknadsföringsmetoder för all slags utveckling. Boken Gerillaföretagaren blev en ögonöppnare för mig för länge sen. Den lärde mig att det vissa la en miljon på kunde gerillaföretagaren uppnå för en hundralapp. En enkel tydlig skylt vid vägen kan många gånger räcka långt. En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?
Nu till det som oroar mig en smula: Alla slags “urval”. Vi bor i ett land som är på väg att slitas isär. Med nuvarande politik kommer denna utveckling att fortsätta av det enkla skälet att pengarna styr och att de fattigare blir fattigare och de rika rikare. Denna utveckling går med automatik, liksom städernas tillväxt och glesbygdens kräftgång. Riskerna med urval är uppenbara: Man stöttar en viss grupp människor och ger kalla handen åt andra. För att styra så enormt komplexa frågor som samhällsbyggen har vi politiker, socionomer, arkitekter, specialister, forskare. Men dagens politiker ser ofta inte längre än till morgondagens eftermiddagsfika. Man vill visa upp resultat, blända med vackra diagram på möten, projicera svarta självgoda kurvor som lyfter mot skyn i jämn och fin ballistisk bana.
Jag vet inte mycket om Grönhögen men tror att byn sannolikt var en lugn by för bönder med hamn för fiskare, skeppare och små rederier. Ytongfabriken blev ett hjärta. Sen anlades golfbanan och andra typer av människor flyttade in. Ytligt sett kan Grönhögen kanske snart betraktas som ett överklasställe, speciellt om man väger in vissa drömmar om exklusiva boenden, tillgängliga endast för rika personer, ofta med “lyckade bostadskarriärer” bakom sig.
Jag vet inte hur tankarna går hos de “förändringsaktiva” i byn, men om man leker med tanken att man river Ytongkåken och bygger lyxbostäder där och flotta villor överallt i byn där det går att bygga flotta villor och alla tomter säljs ut i ett nafs och Grönhögen blir en lyxens oas i stället för den enkla by den tidigare var…
Skulle det vara så lyckat – på sikt? Blir livet intressant i en by dit det endast flyttar rika 50-åriga golfspelare för att föryngra kåren 70+ och 80+golfare? Ja, jag vet att frågan är extremt tillspetsad, men den håller. Vem vill bo i en by med endast konstnärer, endast greker, endast IT-människor, endast golfspelare, endast kleptomaner, endast vänsterhänta?
Min egen erfarenhet är att “välvilliga förändringar” kan genomföras blixtsnabbt – men bara vända på polerna. Det som tidigare var fel i väster blev i stället fel i öster. Jag växte upp i ett mycket enkelt radhusområde på Lidingö. De boende där har format mig för livet. Där fanns alla typer av människor, öden, ekonomier. Där var intressant att leva. Andra ställen på ön var typiska fattigområden, så fattiga att ingen skulle tro om jag berättade detaljer. Fattigområdena var inte roliga. Men tiderna förändras. Dessa generande områden “byggdes bort” och i dem bor i dag en iögonenfallande överklass med egna butiker, egna hamnar med superlyxbåtar för miljarder. Samma sak har hänt med Söder i Stockholm. Jag stortrivdes där i min ungdom, nu har lyxbyggen på vissa ställen format en ytlig stadsdel utan tidigare charm.
Därför: Man bör nog alltid försöka se längre än till morgondagens eftermiddagskaffe… Mångfald är roligare än enfald.
Visst går det att göra mycket med enkla medel, det är egenföretagarens vardag. Man har helt enkelt inte råd med dyra glassiga lösningar. Hemsidor är numera enkla och billiga, annat var det när jag ägnade sommaren 2001 i hängmattan att läsa på om html kod. Första hemsidan https://web.archive.org/web/20011006113928/http://www.divinedesign.nu/ Det har hänt en del sen dess, och verktygen kräver numera få kunskaper i programmering. Första sidan använde jag Netscape, sen Adobe GoLive, när Dreamweaver kom blev det ännu en djupdykning. Sen kom mobiler, paddor, responsive som gjorde det dels svårare att själv hänga med, samtidigt som det blev vanligare att icke stora företag använde cms, det kom Weebly som jag länge använde men man krånglar till det och lägger in en massa ändringar som folk inte behöver. Sedan flera år är jag med Jimdo, enkelt och okomplicerat, epost ingår, vilket är ett stort plus. Jag mellanlandade i wordpress med egen hosting, men alla uppdateringar av plugins och bakomliggande program var en mardröm, de synkar sällan. Nu har jag nyhetsbrev och bloggen på wordpress.com, tidigare på blogger med de sålde till Google. Förändring, förändring och inte alls samma som utveckling nödvändigtvis.
Men åter till den aktuella frågan, inflyttning i Grönhögen. Vi vet ju egentligen inte vilka som kan tänkas flytta hit. Rent krasst måste man antingen komma med eget arbetstillfälle eller ha inkomst från pension. Barnfamiljerna lär välja by där andra barnfamiljer bor, på sikt kan vi nog få hit dem om detaljplanen inkluderar förskola som första utkastet på Syrenvägen. Jag är inte så säker på att gräddhyllegolfaren väljer Grönhögen, de har nog krav på mer kommersiellt utbud runtomkring, men det är ren gissning. Tittar vi på de som flyttat hit, är det ju en blandning, alla i mogen ålder, folk som gillar naturen, visst en hel del golfare, konstnärer, fågelskådare, de som bott utomlands, och så vidare.
En stor utmaning kommer att vara att inflyttningen blir mer permanentboende än fritidsboende, det ger bäst stabilitet och gynnar oss långsiktigt. Det börjar ju med besök, sen deltid, till mertid och så flytten hit. Därav mitt förslag “Bo här året runt” att plantera fröet flytta hit för gott.
Att det blir en viss variation av boende och verksamheter är naturligt, fokuserar man på att fånga upp människor som redan känner sig hemma på södra delarna blir det ett naturligt nästa steg att flytta hit. Vi får heller inte glömma alla som redan bor här, som gjort denna pärla så unik. Det som hämmat fiske och jordbruk är ju allsköns regelverk, skulle det ändras finns det utvecklingsmöjligheter för mer lokalt och småskaligt. Lite back to basics.
Det låter ambitiöst med podd och notiser “En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?” som jag gärna lämnar till någon som är mer journalistiskt lagd. Men en enkel hemsida för BO HÄR ÅRET RUNT kan behövas för alla byggprojekt, det kan ju också ligga på någon av huvudaktörernas befintliga hemsidor.
Visst går det att göra mycket med enkla medel, det är egenföretagarens vardag. Man har helt enkelt inte råd med dyra glassiga lösningar. Hemsidor är numera enkla och billiga, annat var det när jag ägnade sommaren 2001 i hängmattan att läsa på om html kod. Första hemsidan https://web.archive.org/web/20011006113928/http://www.divinedesign.nu/ Det har hänt en del sen dess, och verktygen kräver numera få kunskaper i programmering. Första sidan använde jag Netscape, sen Adobe GoLive, när Dreamweaver kom blev det ännu en djupdykning. Sen kom mobiler, paddor, responsive som gjorde det dels svårare att själv hänga med, samtidigt som det blev vanligare att icke stora företag använde cms, det kom Weebly som jag länge använde men man krånglar till det och lägger in en massa ändringar som folk inte behöver. Sedan flera år är jag med Jimdo, enkelt och okomplicerat, epost ingår, vilket är ett stort plus. Jag mellanlandade i wordpress med egen hosting, men alla uppdateringar av plugins och bakomliggande program var en mardröm, de synkar sällan. Nu har jag nyhetsbrev och bloggen på wordpress.com, tidigare på blogger med de sålde till Google. Förändring, förändring och inte alls samma som utveckling nödvändigtvis.
Men åter till den aktuella frågan, inflyttning i Grönhögen. Vi vet ju egentligen inte vilka som kan tänkas flytta hit. Rent krasst måste man antingen komma med eget arbetstillfälle eller ha inkomst från pension. Barnfamiljerna lär välja by där andra barnfamiljer bor, på sikt kan vi nog få hit dem om detaljplanen inkluderar förskola som första utkastet på Syrenvägen. Jag är inte så säker på att gräddhyllegolfaren väljer Grönhögen, de har nog krav på mer kommersiellt utbud runtomkring, men det är ren gissning. Tittar vi på de som flyttat hit, är det ju en blandning, alla i mogen ålder, folk som gillar naturen, visst en hel del golfare, konstnärer, fågelskådare, de som bott utomlands, och så vidare.
En stor utmaning kommer att vara att inflyttningen blir mer permanentboende än fritidsboende, det ger bäst stabilitet och gynnar oss långsiktigt. Det börjar ju med besök, sen deltid, till mertid och så flytten hit. Därav mitt förslag “Bo här året runt” att plantera fröet flytta hit för gott.
Att det blir en viss variation av boende och verksamheter är naturligt, fokuserar man på att fånga upp människor som redan känner sig hemma på södra delarna blir det ett naturligt nästa steg att flytta hit. Vi får heller inte glömma alla som redan bor här, som gjort denna pärla så unik. Det som hämmat fiske och jordbruk är ju allsköns regelverk, skulle det ändras finns det utvecklingsmöjligheter för mer lokalt och småskaligt. Lite back to basics.
Det låter ambitiöst med podd och notiser “En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?” som jag gärna lämnar till någon som är mer journalistiskt lagd. Men en enkel hemsida för BO HÄR ÅRET RUNT kan behövas för alla byggprojekt, det kan ju också ligga på någon av huvudaktörernas befintliga hemsidor.
Visst går det att göra mycket med enkla medel, det är egenföretagarens vardag. Man har helt enkelt inte råd med dyra glassiga lösningar. Hemsidor är numera enkla och billiga, annat var det när jag ägnade sommaren 2001 i hängmattan att läsa på om html kod. Första hemsidan https://web.archive.org/web/20011006113928/http://www.divinedesign.nu/ Det har hänt en del sen dess, och verktygen kräver numera få kunskaper i programmering. Första sidan använde jag Netscape, sen Adobe GoLive, när Dreamweaver kom blev det ännu en djupdykning. Sen kom mobiler, paddor, responsive som gjorde det dels svårare att själv hänga med, samtidigt som det blev vanligare att icke stora företag använde cms, det kom Weebly som jag länge använde men man krånglar till det och lägger in en massa ändringar som folk inte behöver. Sedan flera år är jag med Jimdo, enkelt och okomplicerat, epost ingår, vilket är ett stort plus. Jag mellanlandade i wordpress med egen hosting, men alla uppdateringar av plugins och bakomliggande program var en mardröm, de synkar sällan. Nu har jag nyhetsbrev och bloggen på wordpress.com, tidigare på blogger med de sålde till Google. Förändring, förändring och inte alls samma som utveckling nödvändigtvis.
Men åter till den aktuella frågan, inflyttning i Grönhögen. Vi vet ju egentligen inte vilka som kan tänkas flytta hit. Rent krasst måste man antingen komma med eget arbetstillfälle eller ha inkomst från pension. Barnfamiljerna lär välja by där andra barnfamiljer bor, på sikt kan vi nog få hit dem om detaljplanen inkluderar förskola som första utkastet på Syrenvägen. Jag är inte så säker på att gräddhyllegolfaren väljer Grönhögen, de har nog krav på mer kommersiellt utbud runtomkring, men det är ren gissning. Tittar vi på de som flyttat hit, är det ju en blandning, alla i mogen ålder, folk som gillar naturen, visst en hel del golfare, konstnärer, fågelskådare, de som bott utomlands, och så vidare.
En stor utmaning kommer att vara att inflyttningen blir mer permanentboende än fritidsboende, det ger bäst stabilitet och gynnar oss långsiktigt. Det börjar ju med besök, sen deltid, till mertid och så flytten hit. Därav mitt förslag “Bo här året runt” att plantera fröet flytta hit för gott.
Att det blir en viss variation av boende och verksamheter är naturligt, fokuserar man på att fånga upp människor som redan känner sig hemma på södra delarna blir det ett naturligt nästa steg att flytta hit. Vi får heller inte glömma alla som redan bor här, som gjort denna pärla så unik. Det som hämmat fiske och jordbruk är ju allsköns regelverk, skulle det ändras finns det utvecklingsmöjligheter för mer lokalt och småskaligt. Lite back to basics.
Det låter ambitiöst med podd och notiser “En superenkel hemsida gör man nästan gratis. Varför inte göra en sån om framtidens Grönhögen med intressanta notiser, en podd, röster, intervjuer och filmer som sticker ut – och några kontakter som verkligen fungerar i alla väder?” som jag gärna lämnar till någon som är mer journalistiskt lagd. Men en enkel hemsida för BO HÄR ÅRET RUNT kan behövas för alla byggprojekt, det kan ju också ligga på någon av huvudaktörernas befintliga hemsidor.