Balans mellan Färjestaden och Mörbylångas USP?
Nyligen firade Mörbylånga kommun en befolkningsökning, vi är nu 16 000 invånare. Jag har roat mig med att dra ut lite siffror från SCB, Statistiska Centralbyrån. Var har befolkningen ökat? Första diagrammen visar Färjestaden (Torslunda/Algutsrum), ej Färjestaden (byarna och köpingen) samt hela kommunen. Befolkningskurvan visar att befolkningsökningen skett i Färjestaden, resten av kommunen står i stort sett still.
Karta med Mörbylångas socknar, SCB kallar dem distrikt. Befolkningssiffrorna i detalj per socken:
Det är inte raketforskning att se korrelationen mellan bostadsbyggande och befolkning. Jag vet inte hur många detaljplaner som klubbats i Färjestaden medan vi andra fortfarande väntar…
Det kanske finns ett annat sätt att hitta balansen melllan tätort och landsbygd. Där man tar sikte på kvalitet minst lika mycket som kvantitet. För Färjestaden är det lätt att mäta siffror. Utvecklingen på landsbygden kan aldrig tävla i siffror, däremot i mer kvalitativa begrepp som äkta bykänsla och levande landsbygd. Pudelns kärna kanske ligger i ett annat sätt att se och mäta.
Här siffror och kombinerat diagram för Sydöland 2015-2022 samt historik 1980-2015:
Varför är det så viktigt att bostäder byggs även i byarna och köpingen? Dels behövs det bostäder för den äldre befolkningen att flytta till när man inte riktigt orkar med villan, så de kan bo kvar i sin hembygd. Dels behövs det tomter för nya hus, så folk kan flytta hit, jobba och driva företag. För en levande landsbygd behöver vi ett starkare befolkningsunderlag. För att skolan ska överleva, för att företag ska kunna vara kvar, för att turisterna ska ha service när de hälsar på. Det unika med Mörbylånga kommun är byarna och köpingen, världsarvet, vår fantastiska natur. Vår USP, som det så modernt heter, Unique Selling Point. De som väljer att flytta hit är naturälskare, fågelskådare, golfare, konstnärer… grupper som inte kräver speciellt mycket, naturen och tystnaden är nog.
Halva befolkningen består av byarna och köpingen, den andra hälften är Färjestaden. Är resursfördelningen rättvis? Hur orienteras nya politiker och tjänstemän i balansen mellan de två? Är prioriteringar och målsättningar i balans?
