Smålandsbygdens Tidning 20 juni 2002

Öppen för livets förändringar

I det lilla samhället Paradis utanför Eksjö driver Eva Dillner sen 1998 sitt företag Divine Design och sin verksamhet Life Therapy. Här har hon hittat hem, efter många år i USA där hon är delvis uppväxt, och arbetade på ett stort företag. 1990 drabbades hon av utbrändhet innan det blev ett begrepp, och livet tog en ny vändning. Idag mår hon bra efter att ha hittat tillbaka till sig själv, och arbetar nu med att hjälpa andra människor som av olika anledningar hamnat i utbrändhet eller livskriser.

“Vägen till Paradis är ingen dans på rosor! Det tar tid och kräver eget ansvar men det är en del av läkandeprocessen”, säger Eva Dillner som arbetar med att hjälpa människor att hitta tillbaka till sig själva.

1990 blev Eva Dillner själv utbränd, vilket ledde till att livet tog en ny vändning. Från att ha arbetat på ett stort amerikanskt företag leder hon idag kurser och enskilda behandlingar i Life Therapy, i Paradis utanför Eksjö.
Foto: INGE-LI AALTO

Ingen enhetslösning på utbrändhet

Det är synd att alla långtidssjukskrivningar och utbrändhet bara utmålas som någonting negativt i media, menar Eva Dillner, terapeut som arbetar med personlig utveckling i Paradis utanför Eksjö. För utbrändheten kan vändas till någonting positivt. En ny väg i livet och möjligheter som öppnar upp och berikar våra liv, säger hon efter sin egen erfarenhet av detta 1990.
PARADIS

---

av Inge-Li Aalto

Eva Dillner är uppväxt i Sverige, men flyttade som 14-åring med sina föräldrar till USA. Som vuxen började hon arbeta som första kvinnliga ingenjör på det stora pappersföretaget Scott Paper, som numera ingår i Kimberly Clark. Där arbetade hon i 15 år med resultatinriktad projektledning, varav de sista åren huvudsakligen med organisationsförändringar. Det var efter ett avslutat projekt i Frankrike som hon tog tjänstledigt.
– Jag hade känt av varningssignalerna redan två år innan, men det fanns inga mätbara fel på mig. Jag hade bra blodvärden och blodtryck, men kände mig bara jättestressad. När hon väl slutade arbeta kom den klassiska tröttheten, blodtrycket sjönk, vilket som hon senare insåg berodde på en massa undertryckt ilska.

Olika terapier

För att hitta tillbaka till livet följde en rad olika terapier, där Eva prövat på det mesta genom pionjärer i USA. Hennes grundutbildning ligger i Shenterapi, vars syfte är att förlösa blockerande känslor från kroppen. Terapin kommer från USA och har använts i 25 år med goda resultat för psykosomatiska besvär med diffusa symptom utan medicinsk eller psykiatrisk orsak. Idag har hon vävt ihop sina samlade kunskaper, och kallar det Life Therapy. Här ingår både meditation och rörelse, andning, tonsång och samtal, gruppvis eller enskilt. Sen 1998 driver hon sin verksamhet i företaget Divine Design i Paradis.

Många faktorer

– Mitt främsta råd till dem som känner sig nära utbrändhet eller är drabbade, är att börja någon slags terapi. I grupp eller enskilt. Det finns inga generella lösningar och var och en måste hitta fram till det som känns bäst för en själv. Eva säger att diagnosen utbrändhet beror på många faktorer, i hennes fall på själsliga problem, och förtryckta känslor. Bara genom att ta tag i dem kunde hon komma vidare i sitt eget liv. Delvis beror långtidssjukskrivningarna på de stora nedskärningarna och organisationsförändringarna i arbetslivet. Så var det också i hennes fall.
– Det blev för mycket press när det gällde pengar och lönsamhet, och vi hade tappat glädjen i att jobba tillsammans.
– Det är också intressant att se vad som händer i tider av nedskärningar. Folk blir mer tävlingsinriktade på bekostnad av laginsatsen, vilket ökar utslagningen. Den ömsesidiga lojaliteten försvinner, och som i tv-programmet Robinson är det inte de bästa som blir kvar, utan man petar ut de duktigaste.

Gå vidare

Med de duktigaste avser hon dem som vågar säga ifrån och vågar stå för något.
– Jag upptäckte också att jag hade varit i en struktur som inte passade min livsrytm. På samma sätt blir många inklämda i roller som inte passar dem.
– Det är konstigt för samma frihetskänsla att komma ut ur en organisation och struktur upplever jag nu också, när styrelsen för Shenterapi håller på att upplösas, för att gå vidare i egna verksamheter. Jag inser vad mycket energi som gått till att kolla vissa regler för att hålla mig inom vissa ramar – på bekostnad av den kreativa skaparglädjen.

Förmyndarsamhället

På samma sätt är hon mycket kritisk till det svenska ”förmyndarsamhället”, där byråkratiska instititutioner som landsting och försäkringskassa står handfallna inför utbrändhetsfallen.
– Försäkringskassorna har ingen befogenhet att pröva olika terapiers behandlingsresultat. De har bara tid till att betala ut sjukpenning, rehabiliteringen kommer i andra hand. Och när människorna själva inte har möjlighet att påverka vilken vård de önskar, leder det till att många bara går hemma och är sjukskrivna. Det kostar enorma summor, när de istället skulle kunna få hjälp för att bli friska.
Utbrändhetens grundfrågor som Eva ser det är; ”Vem är jag?”, ”Vad vill jag?” och ”Vad är mitt syfte?”
– Man behöver få hjälp med att ta reda på detta, och det är inte heller alla som vill, utan istället nöjer man sig med det som är.

Lagrade känslor

– Det handlar om att ge svar på dessa frågor i kombination med att man tar hand om sig själv. Vila är nummer ett, sen behöver man frisk luft och rörelse av något slag som man själv trivs med. För min del har jag gjort yoga, andningsrörelser, promenerat och dansat.
– Från början kan man uppleva ett motstånd att röra sig. Många känslor finns lagrade i kroppen och väcks till liv när vi rör oss. Men det gäller att också tillåta sig känna de obehagliga känslorna, för det är enda sättet att lösgöra sig och bli av med dem. I sin terapi och meditativa övningar utgår hon mycket från intuitionen och sinnena som ger ledtrådar till vad vi vill med våra liv.
– Dofter, smaker och bilder som gör oss glada i sinnet.
– 75 procent av det vi gör ska vara roligt, men får man ha roligt om man är svensk? brukar jag skämta! Eva Dillner har varit på Hawaii flera gånger och har också utbildat sig i lomi-lomi massage.
– Enligt hawaiianerna är det synd att gå emot sin livsenergi, och man ska följa den väg som ger mest livsenergi. Därför tycker jag man ska satsa på det man har intresse för.

Marknadsföring

Man kan få uppfattningen att Eva inte är rädd för någonting, efter allt hon gått igenom.
– Så är det inte alls, för jag är skitskraj inför sånt jag ska göra för första gången. Egentligen kan alla människor delas in i två grupper. De som är rädda och inte vågar, och de som är rädda och gör det ändå. Men att arbeta i hennes bransch är inte heller lätt, och hon har fått ändra sin livsföring dramatiskt sen flytten till Sverige.
– Jag lever mycket enklare, men upplever samtidigt en sån rikedom och livsglädje som jag inte gjort tidigare. För mig är det viktigt att leva i min egen rytm, det gör jag nu, och man kan klara sig på mycket mindre än man tror. Jag är också medveten om att det tar tid att arbeta upp nya rörelser. Fiskecampen här i närheten startade innan mig, och ägaren säger att man får räkna med 3 –5 år innan det tar sig. Precis i närheten ligger Pensionat Paradis där hon också samarbetar med de nya ägarna, och i trakten finns ett nätverk som hjälps åt med att marknadsföra varandra.
– Marknadsföringen är den svåra biten för mig, men jag har kommit på att hitta mitt eget sätt att nå ut. Genom att anordna olika slags kurser runtikring gör jag min verksamhet känd.

Känna efter själv

Att våga ta steget och säga upp sig eller börja med någon slags personlighetsutveckling kräver mycket av individen själv.
– Ubrändhet har ingen enhetslösning eller recept och individen själv har ett medansvar. Därmed har man också ett ansvar för att se upp för charlataner som finns i alla branscher. Man måste känna efter själv vad som känns bra och vad som kan hjälpa, säger Eva som själv gått på en del nitar på vägen.
– Vad som utmärker en bra terapeut är i första hand att det måste finnas ett ömsesidigt förtroende. Terapeuten måste våga gå in i det du behöver ha hjälp med, och det är inte heller meningen att man ska bli beroende av terapeuten. Hon tycker dock att det borde finnas en översyn, där man lokalt skulle kunna göra utvärderingar. Och hon är alltid noga med att först rekommendera en medicinsk utvärdering av sina klienter, för att undanröja rent fysiska besvär.

Viktigt ifrågasätta

Läser man tidningarna ser det nattsvart ut när det gäller antalet sjukskrivningar och ohälsan. Men Eva Dillner är optimist.
– Allmänt i samhället handlar det om att hitta tillbaka till själen och livsglädjen. Jag hoppas att en diskussion startar ute på arbetsplatserna om hur man vill förändra toppstyrda organisationer för att själv kunna vara med och påverka.
– Och ifrågasätta argument som att vi inte är ”lönsamma nog” – det räcker väl att man är lönsam!
– De flesta har också alldeles för höga krav på sig själva. Vi ”måste” så mycket – men gör alla dessa måsten oss lyckligare?
– Från USA har jag med mig andan att det går att påverka om medborgarna själva är aktiva. Vi får det samhälle vi förtjänar, och gör man inget så händer inget heller.
– I slutet av mitt liv måste jag tänka vad jag vill ha gjort. När vi ställs inför olika vägskäl, och inte vågar ta något steg kommer jag att undra resten av mitt liv vad som hänt om jag vågat. Och att våga är också att misslyckas – se på alla stora uppfinnare och konstnärer!