Förhandla utställningskontrakt

Ibland går det bra, ibland inte. Jag har lärt mig att man måste våga fråga. När man äntligen fått den där åtråvärda utställningsmöjligheten, gäller det att försöka få så bra villkor som möjligt. Våga fråga om de använder MU-avtalet och hur långt de kommit i tillämpningen. Ställa specifika frågor, se vad som är möjligt, väga samman hela paketet. Puffa villkoren i rätt riktning. Oftast får man ett ja, visst vi kan stå för övernattning, ja men självklart tar vi bort provisionen – vi har ju som sagt inget kommersiellt uppdrag som kommunalt galleri. Och så vidare. Jag tänkte att det kan vara värdefullt att dela med mig av en typisk epostväxling mellan mig och en kommunal konsthall. Förutom allt det praktiska om ritningar, bilder, hängning, vernissagekort med mera så handlar just denna tråd om själva kontraktet.

Konstnär:
Passar på att fråga om kontrakt. Använder ni MU avtalet? Det skrevs ju in i nya regionplanen. 

Konsthall:
Jag har sökt täckning för arvoden i vår budget, men har inte fått det än. Försöker dock ge en viss ersättning med dom pengar som finns. Separatutställare får 3 000. Tänkte föreslå 6 000 till er tre tillsammans, alltså 2 000 var. Om det är ok? Vi ersätter förstås även transport, resor och ev logi.

Konstnär:
Tariffen räknades ju upp från 1 januari 2015, bifogar pdf (MU_sv) samt länkar till Kulturrådet http://www.kulturradet.se/sv/bidrag/bildochformkonst/Utstallningsersattning/ och KRO:s MU-sida http://www.kro.se/mu-och-avtal
Utställningsersättningen är ju en upphovsrättslig ersättning för att konstverken visas offentligt och ska inte vara förhandlingsbar…

Jag pratade med regionens kulturchef för några veckor sen, om kommuner kan få hjälp via den regionala budgeten för att komma i fas med MU. Det som finns är arrangörsbidrag, och troligtvis kommer summan som kan sökas att ökas. Så det är ju en enkel möjlighet att öka speluttrymmet.

Du nämner inte medverkansersättning, det ingår ju också i MU-avtalet, att konstnärer ska få betalt för sin tid. Vi är ju alla tre KRO-anslutna yrkeskonstnärer.

En ytterligare fråga jag brukar ställa är om konstinköp. Köper ni in från era utställningar och hur stor budget har ni? Det påverkar ju också helhetsbilden ekonomiskt.

Bifogar även MU avtalsmall (MUnormalavtal_2012.pdf) det blir ju lättare för alla om vi använder standardavtalet som grund.

Vem behöver vi puffa på för att kommunen budgeterar MU fullt ut? Är det en politiskt fråga? Eller en resursfördelningsfråga inom kultursektorn?

Konsthall:
Jag har äskat medel genom TUS, alltså Tillväxt- och Utvecklingsnämnden som är den nämnd som styr vår verksamhet. Det är alltså en politisk fråga. I dagsläget finns ingen möjlighet att komma upp i de nivåer som gäller för statliga institutioner. Men jag ska kolla med Regionen om det finns möjlighet att söka medel till våra konstutställningar där!

Ofta köper vi in konst från våra utställare, men det är ingen garanti. Om det är möjligt (pga kostnader och placeringsmöjligheter) så gör vi det. Då placeras den konsten i kommunens lokaler och ingår i kommunens konstsamling.

Om ni finner det intressant så gäller erbjudandet en utställning med den ersättning jag föreslagit. Bifogar även ett tidigare utställningsavtal så du ser hur det brukar se ut. Vi kommer att lägga till arvodet.

Konstnär:

Ser att det ligger provision i kontraktet, som inte nämnts tidigare. Generellt sett är det det få offentligt finansierade utställningsarenor som tar ut provision, eftersom de inte drivs i kommersiellt syfte. Konstnärens redan låga inkomster urholkas ytterligare, det påverkar inte bara dagens intäkter men även den framtida pensionen. Men ett djupare problem om kommuner, stat och landsting tar provision är effekten på konstnärens IV-inkomst, Individuell Visningsersättning, där poängen grundar sig på inköpspriset.  Eftersom IV är en livslång inkomst slår en provision i offentlig sektor väldigt hårt mot yrkeskonstnärens möjlighet att försörja sig.

Kan ni ändra detta i kontraktet?

Konsthall:
Ja, vi tar 20% i provision vid försäljning av konst. Vi ska absolut ha i åtanke att kunna ha täckning för detta i budgeten framöver. Men då vill jag förstås slopa det vid alla konstutställningar. Och då ligger nog arvodet högre i prioritet. För de flesta konstnärer så är väl försäljning vid utställningar en mindre del av inkomsten, de stora bitarna är snarare utsmyckning, arvoden och stipendier.

Men visst, det är också viktigt att jobba för att slopa provision vid utställningar i offentlig regi.

Konstnär:
Jag får väl ta en runda med politikerna i Tillväxt och utvecklingsnämnden framöver. Om konstnären har inkomst från annat håll är egentligen irrelevant, det är ungefär som att be snickaren göra jobbet gratis för att han fixade grannens hus. Ytterligera en variant av “du får en chans att visa upp dig”. För de flesta konstnärer så kommer intäkterna i det som man har som huvudfåra, dvs de som gör utsmyckningar får det den vägen. I dag är huvuddelen av utsmyckningsuppdrag fasta installationer, mycket skulptur, glas, ljus osv. Stipendier går mestadels till nykläckta konstnärer i storstaden. Konstnärer som skapar lös konst jobbar primärt med utställningar och ateljébesök. T ex 1% regeln brukar omfatta en del lös konst, men den köps in till stor del från konsthallar och gallerister. Som jag skriver i boken Konstriket om “Varför går vi på konstutställningar?”

“En konstutställning är i första hand en upplevelse. Besökaren går på en upptäcktsfärd, blir inspirerad, berörd, ser något nytt eller får ett annat perspektiv. Konsten påverkar oss bortom logikens rum, väcker våra känslor och vaggar oss in i ett annat tillstånd. För en stund kan vi drömma oss bort till en annan värld. Konst väcker tankar, skapar en dialog samt förmedlar kontakt när vi minglar. Konst är mycket uppskattat. Det säger besökarna. Med entusiasm. De blir inspirerade att döpa målningar och skapar berättelser runt motiven. De blir sporrade att skapa något själva, kreativiteten väcks och idéer flödar. Men hur många går på en utställning för att köpa konst? Ytterst få. För 99% av besökarna är det själva upplevelsen som är poängen.”

MU-avtalet kom till för att man insåg det självklara i att konstnären skulle få betalt för utfört arbete.

Just den här gången var ingen framgångssaga. Men vi kunde lika gärna fått något mer i potten. Än viktigare, vi ställer frågorna, rör om i grytan, och för varje konstnär som puffar fram MU-avtalet, ju närmare kommer vi kulturministrarnas vision att MU-avtalet ska gälla alla arrangörer i hela landet.

Följ via epost - alla inlägg

Similar Posts