Sedan boken Konstriket kom ut får jag feedback, det mesta positivt. Framförallt konstnärerna uppskattar informationen, och meddelar att den hjälpt dem “morska upp sig” när de förhandlar om utställningsvillkor, de har lärt sig fota konsten och fått nya insikter om sina rättigheter. När jag berättar för kollegor om mina känslomässiga berg och dalbanor, om de stora JA som skrämt livet ur mig, de ologiska nejen som ingen fattar eller hur jag försöker puffa våra villkor framåt i mina kontakter med uppdragsgivare och arrangörer, dök inspirationen upp att blogga vidare. Att dela med mig av livet som konstnär IRL, In Real Life. Kanske kan mina erfarenheter hjälpa andra konstnärer på vägen. Kanske någon annan har ett bättre sätt att hantera konstnärens utmaningar i en oförstående värld. Ju mer vi delar med oss och stärker varandra, ju bättre blir det…