Velvet Earth kallar jag denna diptyk. Sammetsjord. Här blev det mycket struktur, många lager, jag har både lagt till och skrubbat bort. Slutfernissan är både matt och blank, för att ytterligare fördjupa upplevelsen.
Varje färg har sin egen vilja, att måla i bruna nynaser lockar fram något helt annat än att måla i rött eller grönt. En mycket rolig process!
Magic Carpet Den röda färgen är kraftfull, lekfull, virvlig, som en dans. Ibland är det enkla mest tilltalande.
Det blev en fin 60-års present till grannen.
Requiem Jag tänkte nog aldrig på denna diptyk som monokrom. Det var sommaren efter pappa gått bort. Jag ville måla till hans minne, inte första gången jag målat tema requiem. Hans favoritfärg var blå, han hade ofta tankarna i det blå, aerodynamiker som han var. Det blev lager på lager på lager av blått, i alla nyanser, med olika verktyg, ibland tunt och skrapande, ibland vått och rinnande, och emellan vet jag inte. I början flödade sorgens tårar, jag såg knappt vad jag målade. Knepet med känslor är att låta dem flöda, låta det verka igenom, fortsätta tills man har transformerat det tunga och svåra. Allt eftersom lagren växte fram blev det lättare, ljusare och glittrigare.
Blue Rose Det går att leka med alla färger. Svart är inte bara en nyans. Här har den blåsvarta fått komma fram. Rätt tjockt med färg på sina ställen, lagom så att färgen torkar och inte krakelerar. Här har jag också lekt med glansen i fernissan.
Aqua Ur havets djup. Men så började jag inte alls. Första lagret är rosa, sen blev jag inte nöjd och bytte färg. Med grundlagret blev strukturen djupare, nyanserna klarare. All denna färg, allt detta djup ville ha fernissa, blankt, blankt och blankt. Och mycket! Det är som konsten pratar med mig, så här vill jag bli. Kanske inte så annorlunda än författare som pratar med sina karaktärer.
Unter den Linden Att gå upp i format kan vara lite skrämmande, vad ska jag göra med så mycket duk? För en gångs skull stod jag i Sviboladan och fick en ingivelse att testa monokrom, grönt ville jag ha. Jag städade golvet, la ut lakan, sen själva duken. Blandade färg med vatten och medium, tog av mig skorna och kände in vad som ville hända… så tog den form, denna unika skapelse. Men inte riktigt färdig.
Jag hängde med kollega på runda till de andra ladorna, när vi kom till min favoritlada Enetri stod Linden i full blom. Bina surrade och doften, den magiska doften av blommande lind slog emot oss med full kraft. Jag fick sån hemlängtan till min lada… jag hade målat min längtan till min älskade lind. Väl på plats i Enetri igen, var det bara en liten detalj att lägga till, gnugga in glitter i stammen.
Mylla Att utforska det monokroma är allt annat än monotomt. På denna video (utan ljud) kan du se detaljerna, strukturen, fler dimensioner än ett fotografi kan återge.
Jag fascineras av hur nyanser av brunt kan bli så spännande. Här har jag lekt med struktur och olika transparenta lager av färg.
Lite glitter hängde med av bara farten. Den kommer till sin rätt i sol- och kvällsljus.
