Att synas på nätet

När jag startade mitt företag första gången, med terapiverksamhet 1998, så fanns det lite hemsidor och inte så mycket mera. Uppringd internet var fortfarande vanligt och bilder blev lätt för tunga för ens webbläsare att hantera. Jag pausade företagandet när jag började skriva, men behöll min hemsida, och det var ju bra när jag väl drog igång förlaget 2006. Samma företagsnamn, samma webbadress, samma epost. Men ny verksamhet.
Jag drar mig lite för att skriva om hur du bäst kan dra nytta av nätet för att synas. Det kan mycket väl vara inaktuellt redan innnan boken trycks. Men att ge ut en bok utan att synas på nätet är urbota dumt, med alla billiga och gratis tjänster som finns idag. Vi svenskar har en enorm fördel att i stort sett alla är uppkopplade idag. Sverige är en av de datortätaste länderna i världen.
En hemsida behöver inte vara kostsam eller krånglig. Jag anlitar FS Data som webbhotell, och har igen anledning att byta. Via dem kan du fixa domännamn och de tillhandahåller även gratismallar för hemsidor via SiteBuilder så du slippper köpa dyra program, som t ex Adobe Dreamweaver. Epostkonto och webmail ingår med virusscan och spamfilter.
När någon landar på din hemsida kan det vara vem som helst, det kan vara en inköpare i bokhandeln, en bibliotekarie, en journalist, en möjlig kund eller någon utlandssvensk som sitter i Otahejti. Nätet är globalt och det finns många som letar efter allt möjligt, de surfar runt, söker information eller kurser eller böcker. När de landar på din sida ska det vara lätt att begripa vem du är och vad du gör, det ska vara lätt att navigera och kontakta dig. Och glöm inte att lägga in köplänkar till dina böcker!
I dagens läge finns det många fler sätt att vara på nätet, som t ex Facebook, MySpace och Twitter. Du kan blogga och diskutera med dina läsare. Du kan lägga ut pressmeddelanden och nyheter på t ex Newsdesk. Det kan bli lite mycket att försöka vara med överallt och det är en ständig migration och utveckling i cyberrymden. Känn efter vad som känns rätt för dig.
Jag har nyligen gått med på Facebook. Det började med att jag ville lägga upp en offentlig sida för fans, på FB kallas de Pages. Sen blev den en personlig sida också, kallad Profile på FB språk, där man har sina vänner och kan hålla koll på läget. Riktigt kul faktiskt.
På den offentliga sidan kan jag lägga upp mina events eller program som det heter på svenska. Jag kan visa länkar till mina böcker och nyheter. Jag kan starta diskussionstrådar där alla FB:are kan vara med. En fördel framför kommentarer på en blogg är att alla på FB har sin riktiga identitet, så man slipper tröska i anonyma inlägg som man kanske inte vill vara ansvarig för på en blogg.
Att också lägga upp en sida på MySpace kändes som overkill, den är för lik Facebook för att jag ska ha tid och ork. Dessutom kände jag fler som var med på FB och på den vägen är det. Twitter har ju tagit världen med storm, eftersom bara 140 tecken ryms i en twitter so passar det sms:ande människor utmärkt. Pytte info i ett nafs. Jag har inte hoppat på det tåget och vet ej om det blir.
Det var rätt så många år sedan en vän i USA rådde mig att börja blogga. Då kändes det inte aktuellt, jag ville fokusera på att skriva och tänkte att blogga om mitt skrivande skulle ta mer tid än vad jag var villig att lägga på nätet. Men så kom jag på den ljusa idén att jag kunde blogga en bok, faktiskt två eftersom jag skriver på engelska med…
Förutom Blogger så finns det en uppsjö av gratis bloggtjänster. Jag hamnade här. Det kostar inget, mallar finns som är hur enkla som helst att fixa och dona med. Du behöver inte kunna html kod eller annat tekniskt. Det är nog den största förändringen på nätet. Numera är applikationerna redan programmerade, du bara tankar upp text eller bild och de sköter resten. Lätt som en plätt.
Du behöver inte göra allt. Vi har alla börjat någonstans och det är det viktigaste. Att komma igång.