Jurybedömda utställningar

with No Comments

Mycket av mitt måleri skapas under somrarna på Öland. När jag kommer hem beställer jag kilramar, spänner upp, signerar och fotar årets kollektion. Den senaste veckan har jag ägnat åt att söka jurybedömda utställningar. Hittade tre intressanta möjligheter, en regional, en nationell och en vandringsutställning. Inte lätt att välja vilka verk som ska hamna i de olika ansökningarna. Samtidigt funderar jag på vilka verk som ska vara med i kommande utställningar, under vintern är det flera  samlingsutställningar och en separatutställning inbokade.

De flesta jurybedömda utställningar vill inte ha konst som visats tidigare, ibland är det ett krav, ibland en önskan. Ibland är det områdesspecificerat. För oss som har många utställningar blir urvalet rätt snävt om det inte ska ha visats tidigare. Jag tänker som så, att om jag ställt ut konsten i till exempel Indien, så är det rätt osannolikt att samma besökare ramlar in på en regional konsthall i Sverige. Men regler är regler.

Jag har ännu inte stött på en jurybedömd utställningsarrangör som inte tar ut en avgift. Den varierar från 100 kr och uppåt 300 kr, ibland är kravet för “anknytning” att man behöver vara medlem i föreningen och då tillkommer en kostnad på någon hundralapp eller två. Nu kan man ju tänka att det är en liten kostnad, men för den yrkesverksamme med redan undermålig ersättning blir det ju ännu ett hål i kassan. För hobby och fritidskonstnären spelar det säkert inte så stor roll, i den sitsen söker man på färre ställen. Hur som, de flesta arrangörer är offentliga konsthallar eller konstföreningar. Vad används avgiften till? För regionala utställningar kan antalet ansökningar ligga runt 200, om avgiften är 200 kr så får de in 40 000 kr. För en stor nationell utställning kan ansökningarna ligga runt 2 000 med en ansökningsavgift på 300 kr. Det blir 600 000 kr.

Det minsta de borde göra med inkomsterna är att betala transporten för de antagna konstverken. Därefter resan så alla konstnärer kan vara med på vernissagen. Och så visningsersättning för att verken visas offentligt. Medverkansersättning enligt MU-avtalet borde också ingå i utställningens utgifter. För visst är utställningen en publikmagnet. Tas det inträde blir det ju ännu mer i potten att ersätta de utvalda konstnärerna.

En annan kostnad för konstnären är provisionen på sålda verk, den ligger ofta på 10-30%. Offentliga verksamheter och konstföreningar drivs inte i kommersiellt syfte, så vad vill man uppnå med detta? Effekten blir att konsten blir dyrare och färre har råd att köpa. Alla avgifter drar ner konstnärens redan låga inkomster, slår mot den pensionsgrundande inkomsten och även IV-poängen.

Så varför söker vi till jurybedömda utställningar? En anledning kan vara att samla vuxenpoäng, bättra på CV:n, få ihop så man är berättigad att söka stipendier eller medlemsskap i yrkesorganisationer. Men den största anledningen är ju det där med att vara utvald, att komma med, ännu en publik att inspirera, att ge människor en upplevelse som går bortom tid och rum.

Mer om konstnärernas villkor kan du läsa om i boken Konstriket