BUS-enkelt

with No Comments

Jag ställer ju ut rätt ofta i kommunala konsthallar och gallerier, antingen i kommunens regi eller konstföreningens. I samband med utställningen ska det tryckas affischer, kataloger, program och även publiceras på nätet. Som konstnär har man rätt att få betalt när konsten används i tryck och media, det är en upphovsrättslig ersättning. Organisationen som hanterar dessa avtal heter BUS, Bildupphovsrätt i Sverige. Jag älskar enkelheten, det finns redan en prislista som reglerar ersättningsnivåerna, som baseras på vad som trycks, i vilken kvantitet, storlek och sammanhang. För att göra det ännu enklare, har BUS tagit fram standardavtal för kommuner, konstföreningar, landsting/regioner och museer/konsthallar. Det blir både billligare och enklare, arrangören betalar en årlig summa och rapporterar in verken i stället för att skriva avtal vid varje händelse. Konstnären får betalt och slipper skriva en massa små avtal, oftast rör det sig om en bild i taget. För konstnären är det gratis att vara med i BUS, de hanterar alla kontrakt och fakturor, och vi får betalt. BUS-enkelt!

Utöver alla frågor som rör det praktiska och ekonomiska, så bör man alltså ställa frågan:
– Har ni avtal med BUS för bildanvändning?

Svaren varierar förstås, ibland känner de inte till möjligheten, ibland är svaret ja och då är det enkelt och ibland är svaret nej. Man får helt enkelt känna sig fram och fundera på bästa sätt att hantera om svaret är nej. Vilket hände mig nyligen. Kommunen är liten, kulturbudgeten räcker inte till MU-avtalet men de har en fantastisk kultursekreterare som köper så mycket konst det bara går. Så även om jag inte får de andra ersättningarna, så får jag sälja min konst, som även leder till fler IV poäng. Men det är alltid en avvägning, ska de få använda mina verk utan kostnad, eller inte. För att få till stånd en förändring krävs det oftast en insats mot politikerna, och det är inte alltid man orkar ta den rundan i alla lägen. Det är enklare för konstnärer bosatta i kommunen att påverka, de lyssnar alltid mer till sina egna invånare än en utsocknes konstnär.

Så här kan man skriva när man skickar text och bild inför en utställning:
”Här kommer text och två bilder. Den ena är högupplöst för vernissagekort, affisch och program. Den andra är vattenmärkt och lågupplöst för publicering på kommunens och konstföreningens hemsidor. Publicering av mina konstbilder på sociala medier är inte tillåtet.”
Då är det klart och tydligt och man slipper missförstånd.

I stället för att lägga upp bilder på sociala medier, med tveksama upphovsrättsliga avtal, länkar man helt enkelt till hemsidan där bilden ligger. Det driver trafiken till hemsidan och man behåller kontrollen över nyttjandet.

Boken Konstriket innehåller mycket mer matnyttigt för den konstintresserade.